| Juuliska var min första airedale, och den bästa möjliga representant av denna härliga ras. Hon var lekfull, självsäker och vänlig super-personlighet, som fick många som inte kände till rasen att bli förtjusta i Airedale terrier. Som en ung studerande brukade jag träna och rasta Juuliska mycket, och hon kunde också umgås dagligt med andra hundar. Hon blev lugn och skicklig i hundsällskap, och hon var med mig överallt! Jag kunde alltid hålla henne lös utanför vägar, fast i sin ungdom hade hon sina döva stunder ibland... som till exempel när hon och den bästa väninnan Trixi-Airedale hittade en härlig kadaver på banken av Aura å... men som äldre brukade hon äventyra endast på grannens dunghög. Juuliska var en oförglömlig Airedale. |